Dear friends of Klubb Super 8. We need your help. We’ve got the DVD distribution license for Joe Sarnos long lost, and forgotten, sex romp YOUNG PLAYTHINGS. But all the master material has disappeared, as well as any 35 mm print, in good or bad condition, of this future classic.
Therefore we turn to you. Please help us. You might be our only hope. Please check any archive in your country, any weird film club, a crazy friend, or an avid sexploitation 35mm collector. We need this movie bad, because we can’t wait for the day we’d present it to you on DVD.
Young Playthings is a unique, absolutely fantastic and utterly amazing sexploitation movie about decadence, depravity, sex and toys that Joe Sarno shot in Sweden 1972 with Christina Lindberg and Ewa Portnoff in the lead. If you hear or see anything, or if you have been close to a print, perhaps attended a screening, do not hesitate to email us.


Härlig recension av Klubb Super 8s DVD-utgåva Hällebäcks gård!
“I Hällebäcks gård möts vi av en högst romantiserad landsortsidyll. För att inte säga alldeles förljugen. Men det sket nog borgerligheten i då det begav sig då de kunde gotta ner sig i natursköna bilder från jordbruks-Sverige. /…/
Hällebäcks gård är ett mustigt landsortsdrama med alla de obligatoriska ingredienserna. Lite dramatik, lite spänning, och en trivsam kärlekshistoria.”
Erik Göthlin, Kulturdelen.se
Författaren och journalisten Walter Repo har skrivit en biografi över Rolf Blomberg, forskningsresanden som var expeditionsledare i Klubb Super 8:s dvd-filmer Anaconda och Jangada – vildarna vid dödens flod. Boken släpps i dagarna på Atlas Förlag.
Förlagets presentation av boken: Rolf Blomberg var den siste äventyraren i sitt slag. Forskningsresande, författare, fotograf, krigskorrespondent, människorätts- och miljökämpe, upptäckare av nya djurarter och skattsökare.
I mer än fyrtio år öppnade Rolf Blomberg världen för svenska hem. Själv kallade han sig för forskningsluffare. Men bakom bilden av folkhemmets äventyrare fanns ett stormigt familjeliv, barn som hamnade i kläm, hårt ansträngd ekonomi, grubbel och självtvivel. En man som betalade ett högt personligt pris för det fria liv han valde.
Walter Repo har rest i Blombergs spår, läst hans brev och dagböcker, och ger för första gången ett fullskaligt och personligt porträtt av mannen som aldrig fann ro. Därtill skildras ett nyvaket Sverige decennierna före globaliseringen.
Följ med på äventyret. Från barndomens Lindesberg och Stocksund, genom Amazonas regnskogar och gerillans Colombia, vidare på jakt efter den stora inkaskatten i Andernas kartlösa bergsmassiv. Via utsålda föreläsningsturnéer och kändisskapets rampljus, fram till lägenheten i Ecuador där den svårt sjuke legendaren framlevde sin ålderdom som en turistattraktion.
Klubb Super 8s nya släpp Paradiset recenserad av Fanatisk Film
Tack vara Klubb Super 8 får vi chansen att se den här filmen som tydligen har varit försvunnen i många år. Och ska sanningen fram så hade jag min uppfattning om vad det här skulle vara för en film. En halvkomisk pilsnerfilm som skulle vara bortglömd så fort den var slut, men så var det inte! Visst skulle man kunna kalla det för en pilsnerfilm, utan att för den delen syfta på någon ordvits. För det är onekligen en underhållande film trots att den berör mycket allvarsamma ämnen, dessutom på ett allvarsamt sätt. Det är en tragisk film och om det nu finns något budskap handlar det om att det kan gå illa för vem som helst, fattig som rik!
Något som imponerar på mig och som jag verkligen inte hade räknat med är verklighetsförankringen och de filosofiska resonemangen som ursäktar, eller åtminstone försöker förklara, drickandets anledningar. Och det finns flera, det är inte bara en beroendeframkallande dryck, det finns också sociala delar, grupptryck och gemenskap. Problemet är förstås när kontrollen förloras såsom det är med alla typer av missbruk.
Det jag gillar med filmen är att det inte är så där rysligt klämkäckt som det ofta kan vara i äldre svenska filmer. Jag vet att det finns ett agg mot just det här fenomenet där ute, framförallt bland ungdomar. Jag förespråkar som alltid att jag ska ge allt en chans innan man fördömer och i det här fallet får man verkligen sin belöning. Skådespeleriet är visserligen föråldrat men ändå realistiskt och inte överdrivet teatraliskt som det annars kan vara i filmer från den här tiden.
Man sugs in och kan inte slita blicken, det känns som slutet är oundvikligt – det tragiska slutet. Men ändå kan man inte vara riktigt säker på hur det kommer att gå. Man väntar sig trots allt ett lyckligt slut och är nyfiken på hur säcken kommer att knytas ihop. En mycket imponerade film som verkligen väcker nyfikenheten mot Arne Ragneborns andra filmer – fyra till antalet, som tydligen ska behandlas liknande ämnen. Totalt fem filmer som regissör men ändå omtalad som svensk films rötägg nummer ett enligt extramaterialet. Flera av hans filmer lyckades nämligen fastna i censuren och frisläpptes bara efter omfattande klipp och någon av dem lyckades till och med dra på sig ett totalförbud!
Förutom Arne Ragneborn själv och de tidigare nämnda Åke Grönberg och Edvin Adolphson medverkar även Gösta Bernhard, Stig Järrel och Sif Ruud i mindre roller. Det här är en riktigt bra film som verkligen imponerar!
Tommy Söderberg, www.fanatiskfilm.se